Mars var läsningens månad, jag har inte lyssnat någonting på ljudbok trots att det egentligen är mitt bästa. Har lyssnat stört mycket på podd istället. Nu i april ska vi åka bil till funäsdalen (det är typ hundra timmar bort när man har småbarn och måste stanna hela tiden) så PLS ge mig era bästa tips på poddar och böcker att lyssna på. Jag älskar allt utom romantik!!!Jag har börjat läsa när jag lägger dagny, tänker att det är ett fint core-memory för henne att få somna intill hjärtljud och sidor som vänds. Plötsligt slukas böckerna. Här kommer läs-högen för mars + exklusiv kulturrecension från er one and only. Sockerormen av Karin Smirnoff Ähhhhh varför i helvete läste jag den här. Bara ångest alltså. Jag är så känslig för barn som far illa - det grottar sig in i mig, bygger bo. Det är bara påhitt, det är liksom en saga säger robin. Men det händer fortfarande i verkligheten hos någon unge där ute i världen, säger jag. För så är det ju, det sker oändligt med hemskheter för våra barn. Som ni förstår: den här handlar om barn som far illa av det värsta någonsin. Men Karin skriver ju så magiskt, jag kan nästan läsa vidare vad som helst som hon tar sig an. Hennes skrivstil är så egen, det är kul att läsa bara för den sakens skull. Så: glad att jag fått läsa pga karin, jag kommer verkligen rekommendera den vidare till er. Men den grottade sig in och jag såg på boken med avsmak när den låg på sängbordet. Aldrig släppa taget av Frida och Tilda BoisenJag: "Jag hatar att läsa om barn som far illa". Också jag: Läser en biografi om ett barn som försöker kasta sig ut genom fönstret från en lägenhet flera våningar upp. Men detta är något annat. Är detta årets viktigaste bok tro? Tilda är dotter till Frida, och en vinterdag försöker Tilda kasta sig ut genom sitt sovrumsfönster ner mot den regniga gatan. I sista sekund hinner hennes pappa fånga henne i benen och dra upp henne igen. Efter några år väljer Frida och Tilda att skriva om stunden - men framförallt vad som ledde dem dit. Det är ett fönster in i en mycket verklig verklighet som bor i många familjer, om köer till BUP och runtskickandet av barn som är suicidala. Rakt in i botten av själen träffar den. En del av mig är Tilda - frustrationen och de stora känslorna.Men den allra största delen av mig är Frida - jag liksom kliver in i mamma-känslorna, det desperata över att se sin unge må dåligt men inte kunna få någon hjälp. Vill omfamna alla som är i samma situation och käftsmälla politiken som ständigt drar ner på resurser. Läs! De förlorade minnenas ö av Yoko OgawaDetta händer sällan ska ni veta men: jag läste inte ens klart. Herreguuud kan den bara ta slut kände jag när jag var halvvägs in. Och så insåg jag att jag faktiskt har fri vilja och kan kasta pocket-jäveln in i väggen om jag vill. Så långt som jag förstår handlar den om en plats där befolkningen plötsligt kollektivt förlorar minnet av prylar, det kan vara rosor, båtar, fåglar eller stenar. Den här är tydligen klassiker-stämplad i japan och jag kan fullt förstå det, jag gillar idéen och historien i sig MEN den är så sjukt tråkigt skriven. Den tar liksom aldrig slut, kommer aldrig framåt. Det är för mycket detaljer, jag drunknar i varenda en, och sista 40 sidorna skummade jag liksom igenom och missade ingenting. För ingenting händer!!! Läs INTE! Mmmm som sagt, april blir nog piken av läsning och lyssning. Vi ska vara lediga mycket, jag ska visa vad jag packar med. Tills dess: tipsa <3Läs också:Vad jag lyssnat och läst i februariBöcker jag läst och älskat - 1.0
