Ååååh nu ska jag släppa in er i mitt senaste intresse. Kan knappt räkna det som intresse längre, tror jag klassas mer som besatt. Jag har länge längtat efter att få piffa ett dockhus till min dotter. Det ska inte vara vilket som helst, utan ett sånt som liksom står på rummet genom hela barndomen och som blir nostalgi för henne när hon närmar sig 30 och hittar det på vinden igen. Först tänkte jag byggt ett av spillvirke här hemma men jag behövde vara realistisk - jag kan inte bygga. Sen letade jag som en dåre efter vägghängda skåp på market place, de brukar ju vara ganska små och nätta och alldeles lagom till ett dockhus. Jag köpte till och med ett som skulle fraktas till majorna från kungbacka, men tio minuter innan vi skulle mötas upp hade säljaren ångrat sig. Och tur var väl det. Som det brukar vara när något blir dumt. För sen hamnar jag på en loppis i tvååker utanför varberg, en oändlig loppis som är uppställd just för dagen. Dammet dammar när jag går upp för trappen till loftet. Här står mest lampor och gamla möbler vi ändå inte har plats med. Men vänta, där under bordet, kan det vara sant? Jo jag ser ett litet skåp. Det känns lite woodoo men det går nog att rusta upp? Verkar det inte, till och med, ha varit ett dockhus tidigare? 30 kronor kostade det. Jag blir så ivrig att jag liksom behöver hålla mig, jag sväljer hårt och håller rösten lugn när jag säger till dagny att "mamma ska bara kolla på det här skåpet lite älskling". Ingen får förstå vilket KAP jag hittat, ingen får hinna före mig för det vore en tragedi!!! (lol). Det tar upp halva baksätet och får färdas med oss under resten av semesterveckan men jag myser varje gång trots att det är trångt. Längtar jag till och med hem? På kvällarna scrollar jag pinterest. Jag ska nog ha chackrutigt golv, säger jag till robin. Han ser inte upp från sin egen telefon men jag ser att han ler.Väl hemma börjar vi med att dra bort alla gamla äckliga tygbitar som har utgjort väggar och golv. Jag slipar med en slipkloss för hand (för jag är ett pucko) och det tar en halv dag. Så här såg alla rum ut. Det kryper i hela kroppen för jag känner liksom hur åren fastnar på mina fingrar när jag tar i tygremsorna. Allt satt fast med limpistols-lim. Det var så satisfying att dra bort det. Fick man med sig en liten reva så följde allt med. Mmm. Älskar sånt. Här någonstans kommer våra tioåriga granntjejer ut och tar med sig dagny till lekparken. Åhhhh säger de först och hänger över min axel. Vilket FINT skåp. Äntligen är det någon som ser potentialen, tänker jag, och blir lite ivrig. Här ska jag nog måla chackrutigt golv, pekar jag. Och här tänkte jag öppna upp, typ en öppen planlösning. De tittar på mig i tystnad en kort stund och sen nickar de bara. Men du amanda, säger en av tjejerna. Hon ler stort och lite retsamt. Är du verkligen sääääker på att det är till dagny? För jag tror att det egentligen är till DIIIIIIG!!! Hon hinner springa iväg innan jag säger något men hon har ju verkligen rätt. Det blir en annan dag och robin skakar på huvudet. Du vet att vi har en slipmaskin, säger han. Sen hjälper han mig att slipa huset medan jag badar med dagny och jag är extra kär i honom hela dagen. Och han sågar fönster! Och river en vägg för en mer öppen planlösning! Mmm. Njuter så mycket. Det stora hålet i taket är hålet efter en liten låda som har suttit där, ni ser det på bilderna längre upp. Tanken är att jag ska sätta spröjs och att robin ska såga ett dörrhåll i väggen längst ner. För att kunna göra det måste han plocka isär skåpet genom att ta bort baksidan. Som ni förstår: full renovering pågår. Vi är kroniskt renoverings-sugna och man tager vad man haver osv. Nästa steg blir fucking färg! Det roligaste.
