Åhhh, tänker ni. Är det inte vår lilla gulliga lokala kulturrecensent som loggat in? Jo, svarar jag och kommer låta er veta: jag har precis klivit ur portarna på folkteatern - låt oss föresten inte hålla på, det heter inget annat än folk i gbg-mun så från och med nu skipper vi "teatern" - suttit i den evighetslånga spårvagn 11 som åkt en annan rutt genom majorna pga evigt spårarbete, och skrivit kort dagbok efter föreställningen. Allt som skrivs nu är alltså rykande färskt. Så fort jag kom hem klev jag in i sovrummet, där ligger nämligen vårt badrum och jag behövde kissa, men robin liksom viftade i luften mot mig rätt aggressivt och det kan bara betyda en enda grej: vår dotter har inte heeeelt somnat och du måste genast gå ut ur det här rummet så TYST du bara kan för det här har varit en lång läggning och om hon vaknar nu kommer jag typ bli knäpp.Så istället för att kissa tog jag fram datorn, jag behövde faktiskt damma av den, hällde upp ett litet glas RÖTT (känner ni hur jag bekräftar kulturrecensent-auran nu?) och kröp upp i vår nya kökssoffa för att logga in här - det var så längesen att jag hade glömt lösenordet - ENDAST för att tipsa er om att gå på den här teatern.Så ni kan lita på att 1, allt jag säger är rykande färskt och 2, jag tycker verkligen ni borde gå. Eftersom det var premiär blev det ett litet glas innan - man får ju inte vara orimlig.Det är alltså en teater i sin renaste form, en klassisk romeo och julia. Det är Frida Röhl som regisserat och esamblen består bland annat av Odin Romanus och Hilda Krepper. Hilda + Odin leder oss in på första anledningen att se den här uppsättningen - en helt självklar anledning - skådespelarna är mkt mkt starka. Grattis Folk och Romeo & Julia! Ni kunde nog inte hittat bättre. Min favorit var Shada Sulhav som fångade mig helt. Mycket är från början väldigt surrigt och osar så höga halter finkultur att det går mig över huvudet. Jag möter blicken på min svägerska rebecca ett par gånger. Den vittnar om samma sak: jag fattar ingenting.Men trots att jag är fem år i det här sammanhanget så blir jag ändå BERÖRD? Jag skrattar ibland utan att helt förstå varför och när någon sjunger på italienska får jag gåshud. Paret bredvid mig viskar då och då. Nästan alltid rycker dem på axlarna och ler menande mot varandra. Jag förstår att de inte alltid heller förstår. Men mot slutet hör jag någon av dem snyfta till. Jag med, paret bredvid! Jag med! Alltså, är man en romantiker som jag, så kan vardagen i oktober behöva lite syntetiskt drama. Allt är ju så lunkande annars. Och tro mig när jag säger det här. Du kan omöjligt hitta något mer dramatiskt än det här manuset? Det är så dramatiskt att min hjärna inte kan skilja på om det blir fint eller bara komiskt? Oavsett myser jag i dramat. Jag vill typ falla ner på golvet med handen mot pannan precis som dem. När Julia hugger sig med en dolk för kärlekens skull (det här kan ju knappast vara en spoil på en story som skrevs på 1500-talet?) så vill jag typ göra detsamma. En dolk på folk! Ha! Dramatiskt? Nej inte alls, i jämförelse. Tack ensamblen för en fin kväll!!!Jag är inte på något sätt insatt i teatersfären men tycker det är en kul grej att lägga mina sista slantar på. Av den anledningen går vi på en del liveunderhållning, av allt egentligen - standup, musikal, teater, symfoniorkester, spelningar, trubadurer - och i övrigt skulle jag inte säga att den här pjäsen slår på stora trumman i typ scenkläder eller scenografi eller dylikt. Men det är trevligt att liva upp en höst med drama, där kan ingen säga något annat, skådespelarna är så duktiga och förtjänar stående ovationer varje kväll. Och Folk är en himla trevlig plats att hänga på oavsett. Ta en öl innan eller efter och så har du en klockren lördagskväll. Nu ska min klockrena lördagskväll fortsätta med att (förhoppningsvis) äntligen kunna springa in och kissa, och sen ta ett till glas vin med min darling framför robinson som äntligen börjat igen. Nu är vi back to att inte ha något liv sön-tors. Mmmm. Oktober ändå.
