Tänkte inleda ett nytt gossigt segment här i bloggen, där jag lyfter frågor/tankar/hjärt-bärande tyngd som jag fått till mig antingen här eller på instagram. Det fina i allt sorgligt är att man ofta är många som kan relatera - jag kommer samla mina egna känslor och respons i inlägget och ni andra får gärna känna er fria att lämna ert perspektiv i kommentarerna. <3 Först: ÄLSKLING <3 Vill krama dig länge och hårt, låta dig ligga i min famn så att jag kan stryka bort en hårslinga från din panna. Vagga dig långsamt tills du förstår att du är alldeles tillräcklig som du är idag. Tänk så fast vi är i alla-andra-buren, vi fångar oss själva i den. Vi har bara ett space, en energi - och ändå lägger vi den på att vara ängsliga och oroliga över andra människor som i sanningens namn inte bryr sig alls om dig. Och du bryr dig nog inte om dem heller, längst in.Du kommer inte ha någon relation till alla andra senare i livet. De kommer ha försvunnit ut i sitt liv och du i ditt. Ett jättetydligt exempel på detta är skoltiden, tycker jag. Alla som har tagit studenten kan säkert relatera.När man gick där i korridorerna, med stenkoll på alla i klassen och i andra klasser, är man så formbar för vad andra tycker och tänker om en själv. Jag höll tillbaka så mycket som var jag, och förstärkte så mycket som inte var jag - för att passa in. Vips tar man studenten och sen går ett par år. Och nu kan jag sitta med min dotter i famnen, flera år senare, och plötsligt minnas ett svagt ansikte av någon som gick i klassen och tänka "men gud, vad hette hon nu igen? jag kan verkligen inte minnas hennes namn - undrar vad som hände med henne sen?".För några år sedan lät jag hennes åsikt om mig vara rent avgörande för vem jag var - idag vet jag inte ens vad hon heter. Och så fortsätter ju resten av livet också. Låt inte personer i ditt nuvarande liksom livs-kapitel sätta broms för din energi. Det största friheten vi kan ge oss själva är att landa i att jorden inte cirkulerar kring oss. Det är min starkaste tanke, den som gör mig mest gott. Amanda jorden cirkulerar inte kring DIG sluta tro nåt så dumt! Jag tänker den när jag fastnat i jämförelsens träsk, när jag tror att någon valt bort mig mot någon annan. När jag tror att jag varit för mycket eller för lite i ett socialt sammanhang. Tänk på de människorna du själv har i din omgivning, vad är det som får dem att lysa tycker du? Nu låter jag som en riktig kärring men det verkliga fina sitter ju i energin - hos den som är lite varm, skrattar, vågar vara lite rolig - kanske ofiltrerad till och med. Någon som lägger en hand på din arm när hon hälsar på dig, som ser dig i ögonen utan att titta bort. Om du känner dig otillräcklig och tråkig och lite ful så tycker jag att du först och främst ska landa i att det är en helt ok känsla. Ja men jag är väl lite ful idag då, lite tråkig också kanske. Och sen släpper du det för att gå vidare med din dag. Det gör inget om du är lite ful och tråkig för du är så mycket mer än det. Och sen skiftar du fokus från det du ser i spegeln till det du utstrålar i din energi. Är du trygg, varm, mjuk? Möter du blickar? Och till sist: Allt detta folk, kanske inte gillar dig mer ändå. Det gör absolut ingenting, det är till och med oviktigt. Gillar du ens dem?
