Jo, ni kanske önskar lite kontext till det här inlägget.Jag bad mina följare på instagram skriva in fördomar om mig som jag sedan skulle svara på här inne i bloggis. Någon borde fördomat mig med: du köpte nya fina skor idag och trampade direkt i hundbajs? Isåfall hade jag sagt jaaaa va faaaan. Nä, men. Mmm har riktigt myst i allt förutfattat. Vissa är fina (ni tror för gott om mig förstår jag direkt), vissa har lite mer skärpa och det älskar jag!!! Du växte upp i en högre samhällsklass än gemene kulturvänster i majorna? Utan att veta vilka förutsättningar gemene kulturvänster i majorna har blommat i, så kan jag nog med säkerhet säga: faktiskt nej! Jag växte upp väldigt enkelt med en ung morsa som pluggade och en pappa som provade sig fram i olika yrken. Vi bodde i ett litet torp, sen en liten hyreslägenhet i borås - och sen flyttade vi ut till mammas gamla barndomshem på landet där jag växte upp. Intill grodbäcken och fotbollsläger. Rent ekonomiskt hade vi aldrig mycket när jag var barn, inga semestrar eller nya prylar. Men jag har aldrig känt av en oro för pengar eller ekonomisk ångest, om den har funnits så har den aldrig smittats över. Jag hade sparade pengar som gick till mitt körkort, sen var det typ nollat. När jag var 19-20 festade jag upp lönen och åt mackor. Är så glad för att jag haft det rätt tomt i kassan (pga unga prioriteringar lol) där i början av vuxenlivet för jag känner mig generellt ganska orädd för ekonomi idag - jag vet ju att man klarar sig på rätt lite ändå, och att livet inte går under för att man behöver snåla ner.Varenda krona (som inte är en förmögenhet alls men ändå) har jag jobbat ihop från mitt bolag jag startat själv, det är en skön och stolt känsla - jag kan bygga mycket ur ingenting. Jag hoppas att jag kan få ge samma ekonomiska självförtroende till min dotter en dag, och det tror jag inte att hon får av en förmögenhet på banken utan tvärtom, genom att få bygga upp sin tillvaro från pust och damm (och en trygg famn att återvända till om allt går åt helvete). Du ger inte ditt barn något socker alls och ingen skärmtid?Joho då! Dagny äter socker. Jag är inte rädd för det alls. Vi fikar ofta, jag tror att just fikastunden är ett mysigt håll-i-gång och en plats att samlas kring. Till och med KULTUR?! Jag begränsar faktiskt inte alls där, förutom godis kanske. När vi äter godis i bilen så skickar vi det i smyg fram och tillbaka så hon inte ska se. Om hon vill äta glass istället för middag så får hon. Jag tror att det är farligare att värdera mat och ange vissa som "belöning" eller något man ska "förtjäna" (typ om du äter upp maten får du efterrätt). Vi ger ingen skärmtid förutom Pippi Långstrump och Emil på SVT. Hon får krypa upp i soffan med sin pippi-docka efter en flängig dag och rent av: chilla lite. Jag kan inte komma på en enda anledning till att vi skulle ge henne någon skärm vid annat tillfälle - som ni vet är jag väldigt grundad i min åsikt kring att skärm generellt är livs-tjuvar och gör typ noll gott hos våra ungar!!!!! (Och nej inte hos dig och mig heller egentligen).Jag tror att du framhäver dig mer "normsnygg" än vad du visar dina modeller? Har aldrig funderat på denna så var verkligen tvungen att tänka efter. Alltså - självklart är jag mer kritisk till mitt eget utseende än någon annans, jag är ju människa som också tycker att jag ser trött ut, gud vad tuttarna har blivit hängiga, har jag veckats ännu mer över höften nu? Men nåt ni inte vet: mitt konto är min kbt. Jag VILL inte störa mig på mitt utseende, vill inte ägna det en tanke (speciellt inte när jag typ bara har utrymme att tänka så där 3-4 egna tankar om dagen mitt i allt vardagskaos). Ibland kan jag se en bild på mig själv, zooma in, ja ni vet ju. När första trötta tankarna om mig själv kommer så är det som att något i mig tar kommando och publicerar bilden åt mig. Lite så där: Så! Det var det! Ingen kommer dö av att du ser trött ut på bilden! Livet går vidare - kan du fucking rycka upp dig lite Amanda? Så som svar på din tanke: Initialt vill jag göra det, men tack vare lite pågående själsarbete så - nej faktiskt inte? faktiskt kbt-bildDu är en så bra lyssnare att man råkar oversharea allt om sitt liv?Alla som känner mig nu ba: :-) :-) Haha Jag skäms Men jag är nog en ganska dålig lyssnare och självklart har det inget att göra med intresse för den andra personen utan snarare för att mitt huvud går i ett och jag pratar före jag tänker. Den enda anledningen till att någon råkar oversharea något till mig är troligen för att jag har overshareat delux före.En dålig egenskap jag gärna hade bytt ut!!!!Du vill ha fler barn, gärna helst igår? Typ ja? Inget som går aktivt i min skalle men nu blev jag inspirerad att påbörja en pitch-kampanj för unge 2 till robin. Du handlar bara second hand och aldrig något nytt? Jo jag handlar till och med rätt mycket nytt, kanske hälften av det jag köper. Jag flyger ibland och då och då sopsorterar jag inte ens och är en rätt värdelös person ur det perspektivet. Men i mitt jobb har jag en megafon som når ett helt publikhav med nästan 50.000 människor - där vill jag vara varsam kring vad jag uppmuntrar till. Jag jobbar redan med reklam, jag känner inte att jag vill bidra MER till shoppingkultur och nyproduktion. Tvärtom vill jag hellre uppmuntra till att handla cirkulärt och hållbart. Av den anledningen kan jag ibland dra mig för att prata alls om kläder eller prylar, till och med om det är handlat second hand. Jag vet ju själv hur köp-nerven kan gå igång när man ser nåt piffigt smarrigt och man bara måååste haaaa. Svår balansgång helt enkelt. Men som svar: jo jag handlar nytt ibland, är inte perfekt någonstans men skäms lite, och framförallt vill jag inte uppmuntra till nyproduktion mer än vad jag redan gör i mitt jobb. Jag tror att du var harmonisk och mysig som gravid? Skojar du jag var fan ett monster? "Robin behöver typ knarka för att orka med dig" sa min brorsa. Haha.Det gick över så småningom. Men i själen var jag harmonisk, det var verkligen en inre resa för mig. De sista månaderna var jag i en dvala. Det var helt ljuvligt och jag kan sörja att det där mjuka aldrig kommer komma tillbaka. När det bara var vi två och en längtan. Om jag får uppleva en graviditet igen så kommer det ju troligen vara bland legobitar och sandleksaker och en unge som springer runt benen mammaaa mammaaa. Du är lite störig IRL om man inte känner dig? (Förlååååt!!) Jag kan tala om att jag nog är störig IRL även om man känner mig. :-) Många kan nog uppleva mig som mycket. Finns säkert nån som tycker att jag är för lite också. Men framförallt har jag många runt mig som tycker att jag är alldeles lagom och det är ju toppen <3 Det finns nog många som skulle kunna berätta störiga eller till och med dåliga grejer jag gjort. Jag har ju levt ett liv, och ibland är man ju dum i huvudet och inser i efterhand "vad i helvete gjorde jag så för?", och ibland vibar ju inte energierna bara. Men oftast tycker jag att jag får landa mjukt hos de flesta. Oavsett tycker jag att det är helt rimligt att alla inte gillar mig.Jag gillar inte alla heller. Kom på att jag kunde fråga robin hur han tror att folk upplever mig första gången för han brukar ha no chill. Han sitter bredvid mig i soffan och kollar på sin serie. Du! Mmmm? Hur tror du folk upplever mig första gången vi träffas? Hmmm kanske att du fyller rummet? Vadå, vad menar du. Men alltså att du kommer in i ett rum och fyller rummet med energi? Va? Tycker du det? Ja med värme typ. Haha men tror du verkligen att det är så ANDRA ser det? Det var så jag såg det iallafall. Haha jag måste få skriva med detta, sa jag, för det var jättefint.Ja men folk tycker nog att du avbryter när dom pratar också, sa han sen.Så ja.Fint och fult!
