Det är första jobbveckan och jag har gjort mig hemmastadd på kontoret igen. Kaffet är nybryggt, mina kollegor klickar på datorerna i bakgrunden och någon spelar musik. första dagen på jobbet-looken I förra veckan bad jag om jobbrelaterade frågor för att kunna göra ett riktigt matigt inlägg. Jag är för övrigt pepp på att komma igång ordentligt med bloggen igen - jag har tusen grejer jag vill skriva om. Utanför rusar människorna, solen står högt. Fläkten här inne surrar men gör inte riktigt jobbet.Och nu! Nu har jag krupit upp i soffan, den gamla i skinn, och ska skriva här inne tills jag ska hämta unge vid 15.30. Mmm. Häng med. Hur tänker du kring att uttrycka dig politiskt som influencer? Inte rädd att tappa samarbetspartners som blir avskräckta? Det är ingenting som rör mig i ryggen och här är tre anledningar till varför. 1. Om jag var mer rädd för att förlora betalda samarbeten än för att höja rösten mot ett folkmord hade jag varit extremt bekymrad över min moraliska kompass. Att tycka någonting kommer alltid innebära att någon inte håller med dig. Det kan ju inte vara en anledning att vara tyst. Ska ingen av oss höja rösten bara för att vi är rädda att bli ifrågasatta? Vilket oerhört slöseri med friheten vi fått lotten att födas in i - i ett land där du kan använda din röst, skriva vad du vill, skrika högt - gör det. Människor dör för den rätten på de allra flesta platser i världen. 2. Varumärken borde ju i allra högsta grad ställa frågan fast tvärt om - är vi beredda att jobba med profiler som inte står för någonting?3. Av någon anledning - jag vet fortfarande inte helt vilken - har jag fått ett digitalt space som når över 48.000 människor. Det är en möjlighet som är få förunnad. Jag skulle kunna starta insamlingar som snabbt kommer upp i tiotusentals kronor, jag skulle kunna ge utrymmet till röster som annars dör ut i vinden. I det här läget kan jag inte längre förstå hur man kan husera ett stort digitalt space utan att försöka använda den till någon form av verklig tyngd. Låna ut rösten till någon - vem som helst - om så bara för en dag? Imorgon kan vi posta färgglad inredning och roliga looks igen. Jag blir faktiskt helt matt av frågan. Jag slänger mat som har blivit gammal, jag skrapar av resterna från min dotters frukost i soporna. Vem är jag att vara tyst? min bästa jobbplatsHur lär man sig att hantera ekorrhjulet? Kan det inte finnas något väldigt tryggt och fint med ekorrhjulet! Väl? Vi pratar alltid om det som om det vore en mardröm och ren skräck att fastna där. Nu är jag ju en livslång romantiker som when in doubt bara försöker romantisera allt litet i vardagen (lol) så jag tänker så här: Du vaknar till ett alarm och solen som studsar i sovrummet. Ungen har inte vaknat så du går upp och startar kaffet som du förberett kvällen innan. Ni äter frukost som kladdar, ungen är gnällig, du håller på att bli sen, skorna har försvunnit in i högen av skor, tröjan klistrar mot ryggen. Ni rusar nog, jo, ni har ju bråttom. Puss kram älskling vi ses sen. På jobbet gör du något kul eller kanske tråkigt, du längtar efter något annat i framtidsperiferin. Men så kommer en kollega som är lite kul, ni skrattar åt något som också är lite kul, och sen har dagen gått. Du hämtar på förskolan, ni gungar lite på vägen hem. Imorgon ska du träna och dricka vin med någon du gillar. Du nattar till en saga, vilken som helst, och sen ser du något avsnitt i serien du gillar. Till sist borstar du tänderna, har tid för lite hudvård, blir till och med lite glowig - och förbereder kaffet inför morgondagen. Och igen och igen. Jag tänker att ekorrhjulet och vardagen är det första du hade saknat om allt rycktes ifrån dig. <3 Och om du känner en konstant växtvärk och längtar ut: testa! Livet är långt och du hinner med många livsresor i det. här hade vi en casting för tuggmotstånd agency på lindex pr-kontor, faktiskt helt ljuvlig dagVad är det roligaste vs jobbigaste med att vara frilansfotograf enligt dig? Roligaste: Omväxlingen ändå? Det är pirrigt att alltid vara på en resa, känslan är ofta att det finns tusen roliga möjligheter och kul jobb att få ta sig an. Jobbigaste: Branshen kan vara ganska hierarkisk och självuppfyllande - alltså hög konkurrens och som en kollektiv längtan att få creddiga uppdrag. Åhhh vet egentligen inte, fråga mig imorgon så har jag en annan känsla. en regnig dag i regnigt sthlm Hur kom du på idén att starta en modellagentur? Jo det kom sig så att lokaltidningen var hos mig för att göra ett reportage i sensommarn. Typisk nyhetstorka. :-) :-) I förbifarten frågade hon om mina framtidsplaner. Då hade jag precis varit på möte med ett mycket trött varumärke som jag försökte uppmuntra till att få in ett bredare modellspann - men det var inte aktuellt pga "det finns inte hos agenturerna". I en trött suck sa jag till journalisten att jag "har planer på att starta en modellagentur". Planer och planer, alltså, jag var egentligen bara provocerad och sjukt trött på branschen. Dagen efter var det ett stort uppslag med rubriken "tuggmotstånd utökar med modellagentur". Vad bra! Robin fick panik. Amanda, hur ska du hinna starta en modellagentur nu? Vad har du SAGT? Äh, det är ingen som läser om det där ändå, sa jag. På kvällen ringde expressen :-) :-) Och sen SVT. :-) :-)Och så var det igång.Nyhetsintresset var såklart helt överdrivet och onödigt även om jag är tacksam för att det fick fin spridning. Oavsett blev det startskottet - jag insåg att det kanske fanns ett intresse och behov, och jag signade modeller allt eftersom jag fick in förfrågningar från varumärken. Idag rullar den fint även om den är liten. Och jag är mycket mycket glad och tacksam för möjligheten att få kastas in i ett jobb jag inte visste att jag ville ha. Att få hitta, fånga upp och representera modeller är kul och givande!!! som ni förstår: mycket cringe för mig att lägga upp denna bilden men det är ändå lite tbtHar precis börjat frilansa som stylist men känner sjuk stress över ekonomin. Hur hanterar jag? Grattis! Grym du är. Frågan är om man någonsin lär sig att hantera det. Tillslut blir du bara ett med ekonomi-oron och lär dig dansa med vetskapen om att du alltid är typ 3 månader från en konkurs. Jag tänker:Klarar jag mig i någon månad om allt skulle stanna upp? (ja)Har det någonsin inte löst sig? (nej) Är det värt det just nu? (ja)Behöver jag göra det här forever? (nej)typ så. Stort lycka till <3 mycket mycket mycket inspirerad av jeanettes inspo-vägg i hennes keramikverkstad Vad är ditt drömuppdrag? Jag hade gärna jobbat med Göteborg Stad för att få driva och tillgodose konstnärliga träffar för unga tjejer i mer utsatta områden i kommunen. Typ introducera dem för foto, film, keramik, hantarbete, målning osv. Det hade varit stört kul och givande. Återkommer med fler frågor vid annat tillfälle. Nu: dricka cappuchino i solen.
