Min älskling och hjärtas puls Robin fyller 30 den här veckan så jag har överraskat honom med en round tour i Italien. Vi började med att flyga ner till Napoli. Jag såg framför mig: låg sol, rökiga uteserveringar, gå 25.000 steg bland vintage och vinbarer. Jag är ledsen men Napoli blir aldrig min stad. Det ska tilläggas att jag är en orättvis bedömare för jag har bara fått 1,5 dagar där varav en stor del var i ösregn. Napoli är en ganska smutsigt, här ligger det en hel del skräp på gatorna. I regnet blandas skräpet ut med vattenpölar och flyter in i tofflorna. När vi kommer fram behöver vi kasta oss in i en lunchrestaurang. Vi är hungriga och vår 2-åring är verkligen en 2-åring (för er som inte vet: intensiv ålder). Vi är dåliga på att orientera oss, jag har kollat ut flera goa restauranger men alla ligger för långt bort för ösregn. Äh vi tar bara nåt, säger jag. Ja jag tänkte just det, säger robin. Vi går åt ett osmickrande håll. Det känns lite knarkigt. Mina byxor som är lite för långa släpar mot den blöta asfalten. Jag drar med mig hela stadens smuts. Vi hamnar på ett regnigt torg i något som ser ut som ett partytält. Vi tar detta, säger vi, endast (och verkligen endast) för att det är första restaurangen vi når fram till. Utanför köket står en stor tv som löpande rullar en bob marley-dvd. Det är ett album med typ 10 låtar och alla går på högvarv. Lagom till vi får in pastan på smutsiga tallrikar sprider sig en doft vi känner igen för väl. Röker de på i köket, frågar jag. Robin säger inget men jag ser i hans blick att vi tänker exakt samma. Kan barn bli sekundär-höga på uteserveringar? Vi kommer tillbaka till hotellet och får checka in i vårt rum som blir dagens första stora ljusglimt. Vi har typ 3,5 meter i tak, två balkonger ut mot stadens puls. Dubbeldörrarna är fina, det känns som att vi betalat mycket mer än vad vi gjort. Om ni ska till Napoli vill jag ändå rekommendera det här stället - det ligger centralt och rummen är bra!Tanken är att ladda om, byta till bättre kläder. Solen tränger sig fram och lämnar stora skuggor på golvet. Mmmmm nu vänder det tänker vi. Napoli är magiskt tänker vi också. Vi går bara en vända i kvarteret och hamnar på ett mysigt cafe där vi delar på någon slags fika och varsin kaffe. Men vår unge är fucking crazy. Hon ålar sig ur våra famnar, vill springa ut på gatan, stoppar nästan fimpar i munnen, stoppar faktiskt jord i munnen. Hon skriker så fort vi försöker ha henne i famnen, i ett misslyckat försök råkar jag slå till kaffet som rinner ut. Jag och robin hinner inte avsluta en enda mening innan någon av oss måste rusa. Vi byter blickar som vittnar om skitdåligt tålamod. Jag tänkte först bokat en resa bara du och jag, säger jag sammanbitet medan vår unge gapskriker i örat på mig. Robin lägger huvudet i händerna. Mmmmm, säger han sen. Nästa resa blir det bara du och jag. Sen skrattar vi och suckar och skrattar och suckar och jag gråter kanske nästan lite också. Men vänner SEN vänder det! Vår 2-åring somnar mjukt i vagnen, gatorna har torkat nu, vi strosar genom den låga solen till en lummig uteservering där vi tar varsin drink och delar en skål oliver. Vi håller handen, pratar och pirrar inför veckan som kommer, landar i varandras ögon, fall in love med vår gossiga underbara felfria unge som snarkar tyst intill. Mmmm, säger vi. Kan vi ha det bättre än så här? Nej men vi kan nog inte HA det bättre än så här? Vi går genom de trånga gränderna, napoli har en hel del av sådana. En av gatorna (länk till google maps) är murrig, trång, och säljer tusentals fina porslinstallrikar. Mmmm. Alldeles intill ligger en gata (länk!) med second hand och vintage som avlöser varandra. Hit måste ni gå! MASSOR fint! Jag köpte en fin läderväska i creme från The Bridge för 25 euro. Kvällen kom, solen låg ännu lägre, vi köpte med oss lite gott från en matbutik. På hotellrummet stod luften still, vi öppnade upp båda balkongdörrarna och dukade upp vår plockmiddag på en sittbänk och la ut ett överblivet täcke som sittpuff. Min älsklings sista dag på 20-decenniet. Blev livet som du tänkte dig, är 30 så som du hoppades att det skulle kännas, frågade jag.Robin nickade. Kanske bättre? Finns det nåt du saknar, frågade jag sen.Vi tystnade båda två. Mötte en snabb blick och brast ut i skratt för vi vet exakt vad båda drömmer om till fucking förbannelse just nu: ett litet torp med trädgård och avlopp som funkar. Men förutom ett torp då, sa jag efter en stund.Nej men då är det ingenting, svarade robin. Morgonen efter snodde jag några croassanter från frukostbuffén, väckte en gullis på sängen, och sen tog vi båten till Ischia - det ska jag berätta mer om nästa gång. <3
