Phu. Ska hålla mig kortfattad idag (jag har verkligen en tedens att bli så långrandig men det finns för mycket jag vill berätta!!!!) - ska rappa på mest pga jag är helt stört trött efter en lång dag. Ni vet när dagen är så lång att när jag nu tittar tillbaka på bilder så är den första känslan: det kan omöjligt ha hänt IDAG?Vi har hyrt en stuga i svenska fjällen. Hit åker vi med en stor del av min familj, kusiner och hela högen. Mitt bästa sällis, älskar stöket och bullret. Vi har 9 timmar sträck-körning cirka. Med lite snabb erfarenhet-matte så förstod vi att vi nog skulle landa på cirka 13 timmar med alla stopp som skulle behöva göras med en 2-åring. Taktiken var att hitta den perfekta balansen mellan att åka tillräckligt tidigt för att vår dotter skulle kunna sova en lång stund i bilen, tillräckligt sent för att vi inte skulle DÖ av sömnbrist. Så vi åkte vid 04 i morse. Jag kände mig som en sån svenska-fjällen-morsa. För mig är det core memory, att bli utburen i en varm bil och sen köra i oändligheten till solen börjar titta fram vid frukostsnåret och då, vips, mötte vi upp mormor och morfar för lingongrova och varm oboy i Mora. I morse blev det istället pannkakor. Jag stekte hela kvällen igår, det var helt hysteriskt men ändå en fin stund - att få preppa för sitt barn. solen låg helt ljuvligt lågt vid vårt första stopp Tranorna lyfter från ängen precis så min dotter hinner se, solen är låg, vi alla har precis vaknat. Hon susar morgondoft och nappis-andedräkt mot min kind. Känner du vinden i håret älskling? På tal om core memory - detta blir helt säkert ett för mig. Det är inte mycket som engagerar min dm på instagram lika mycket som barnleksaker i bilen. Haha. Det känns ändå som en indikation på att fler föräldrar väljer att begränsa skärmanvändandet för sina kids och istället vill ge lite alternativ till leksaker, men bilen är en tråkig plats och kan bli lite kämpig om ungen inte är nöjd. Där har jag varit som allra närmst på att bara trycka upp en iphone i nyllet på henne. Men vi har hittat en hel del som funkar för oss - primärt att ha lite nya prylar (behöver inte vara nytt-nytt men kanske något som legat undangömt ett tag). Vet ni föresten att inför vår bilresa i somras (2 dygn ner till Österrike) gick jag in på Lekia för tips på leksaker att fylla hennes tid med. Kassörskan sa en enda grej: ipad. Helt tragiskt att en leksaksaffär inte ens kan vara en motpol till allt det digitala användandet, va. Jag hade kunnat skriva ett helt inlägg om det här!!!Men det här inlägget ska inte bli ett sånt lol så kortfattat: magnetiska klossar är toppen. Vi stannade i Malung och käkade lunch på Jannegårdens Café. Samtalen gick ungefär så här:Hade du helst bott helt ödsligt i en stuga i de här tjocka skogarna, mitt i sverige? Eller i en trång lägenhet mitt på östermalm i pulsen? Vi båda valde stadens puls. Åh nej vi har blivit stadsråttor sa jag.Det har du alltid varit sa robin. Till slut kom vi fram! Stugan vi har hyrt är så fin, liten men nyrenoverad. Ett litet attefallshus intill. Träden sträcker sig högt här, ljuden blir dämpade. Här kommer det finnas plats för luft mellan orden. Och här ett glas prosecco och baby-monitor. På tal om stadsråtta, jag har så dåligt med vinterkläder för vi har ju inte haft ordentlig snö i majorna på hundra år haha. Och jag är ingen snö-person, jag är till 100% här för sällskapet <3 Loafers och ullbyxor :-) :-) Ni behöver inte få skämskudde för min skull för imorgon ska jag kirra mer ordentliga grejer. Jo sen hände något. Vi mötte upp mina kusiner som bor i stugan vi alltid bott i som barn. Här har jag stunder som grävt sig allra djupast ner i själen. Jag minns morfar, med orange plastmugg mot husfasaden, jag minns pappa som byggde iglo till mig i snödrivan som lutade sig mot räcket. Jag minns snö i skor, torkskåpet och det trygga surrandet, jag minns lukten av en stuga som stått orörd för länge. Det var femton år sedan jag var där senast vilket alltså innebär att jag har varit utan stugan i större del av mitt liv än vad jag haft den. Vi drog vagnen genom gruset. Min dotter skrek för det var egentligen för sent. Där sitter du ju, morfar, med kaffet som ryker. Och där står pappa med spaden och gräver i snön som räcker över mitt huvud. Mamma ropar att jag måste visst ha på mig mössan, ta inte av den amanda, hon vaggar min lillebror i famnen för han är alldeles ny till den här världen - och allt som skulle komma att hända sen dess har ännu inte skett. I den där fjällstugan har tiden stått stilla, där kryllar allt av livet som var. Men när vi har kommit fram genom gruset så ser jag att tiden har tagit sin rätt även här. Inga iglos finns kvar och terassen är tom. Jag gav det ett kort andetag av tanke innan jag gick in i surret och spelade VR med mina kusiner till kvällen blev sen. Och en mysig första dag på semestern ska också den ta slut. <3
